Min morgon igår började med en lätt nedstämdhet. Jag vet verkligen inte varför jag mådde som jag gjorde. 🙀

Jag skulle åka till mitt volontärjobb på eftermiddagen och promenerade till tvärbanan, fast till nästa hållplats från den jag brukar åka ifrån. Promenader påverkar mig oftast positivt och jag börjar må bättre. Det har hänt en del konstigheter i mitt liv på sistone och eventuellt var det därför jag mådde som jag gjorde, trots att problemen är nu lösta. En efterreaktion, när allt är som vanligt igen? 🙄

När jag lite senare väntade på tunnelbanan, såg jag att någon skickat mig en vänförfrågan. Undrar vem det kan vara... Ett nytt namn, även om förnamnet var bekant. Jag listade ut att det var en av personerna från besöket från Brasilien i julas, Rita. Hon har ett annat efternamn än döttrarna, men jag kan inte brasilianska efternamnsregler, så för mig lät det först som en obekant person.

När jag förstod vem det var som frågade, blev jag glad och - lite rörd. På något sätt kände jag under deras besök här att Rita tyckte mycket om mig, och nu kommer en vänförfrågan. Jag hade själv kunnat skicka en förfrågan till henne, men hade inte kommit till skott. Det här var bättre, speciellt just igår när jag mådde som jag gjorde. Den negativa känslan försvann och jag blev glad och log lite för mig själv. 

Efteråt sökte jag upp även Gabrielas syster på Facebook och skickade en vänförfrågan till henne. Hon accepterade direkt och tycktes också bli glad. Hon berättade att de hade tyckt mycket om sitt besök i Stockholm, om alla upplevelserna med oss och att de saknade oss och --- snön. 😃

Haha, skrev hon efter ordet snow... 😉