Jag tittade på en film igår kväll på Cineasterna, bibliotekens fantastiska app för gratis filmer. Sökte utan att veta vad jag sökte bland alla filmerna.

Så jag hittade en verklighetsbaserad berättelse, Philomena, om en gammal kvinna som för 50 år sedan som en tonåring fått ett barn på ett nunnekloster. Efter tre år blev hennes son - utan hennes vetskap - adopterad till USA av nunnorna.

Philomena hade aldrig berättat till någon om sonen, men när han skulle fylla 50 år kontaktar hon en journalist som hjälper henne att ta reda på var hennes son fanns.

Det finns många ofattbara turer i sökandet och jag kan inte hjälpa att fortfarande vara arg, efter vad som berättas i filmen. Ibland är verkligheten grymmare än fiktion. 😰

Nunnorna påstod att ingenting fanns bevarad av dokumenten som skulle visa var sonen hamnade, p g a en stor brand i klostret. 

Allt var lögn. 😣

Jag blir upprörd hur de gudfruktande nunnorna behandlade både de unga mammorna för 50 år sedan och de sanningssökande personer i nutid som kom för att få hjälp i sitt letande.

Religion kan tydligen få en människa att göra vad som helst - i Guds namn! 😟